FASTERS SILVERSERVIS

För ungefär ett år sedan gick en av mina fastrar ur tiden. Det var en mycket speciell kvinna på många sätt. Inte förren hon hade fått sluta sina dagar insåg vi riktigt hur strävsamt hennes liv hade vairt. Det är märkligt med människor som man lever så pass nära men som ändå inte delar med sig något av sitt privatliv. Det var som att upptäcka en helt ny person när vi tog hand om hennes tillhörigheter.

En sak som jag saknar var att hon skrev kort. Jag tror nästan att hennes största utgift var porto. Det slog aldrig fel när man hade namnsdag eller födelsedag. Då låg det alltid ett litet kuvert i brevlådan med prydligt präntade bokstäver och en liten slant. Lägg därtill påskkort, julkort, midsommarhälsning och alla hjärtans dag. Det var trevligt att få de här små hälsningarna gjorda av en mänsklig hand. För hur ofta lyfter man egentligen på brevlådslocket och faktiskt hittar något handskrivet? Det händer inte ofta hemma hos oss. Trots att hon har varit borta i över ett år så väntar jag mit fortfarande att hitta ett namnsdagskort från henne.

När vi tog oss an hennes saker hittade jag en jättesöt silverservis som jag tog hand om och nu tyckte jag att det var synd att den bara stod utan att jag kunde titta på den. Nu har den fått en hedersplats i vårt vardagsrumsfönster.

VAR TAR TIDEN VÄGEN

Det finns så mycket man vill hinna med och så mycket man vill få gjort. Lite då och då dyker det upp en härlig, lång ledig dag, men vips så är det kväll och den har tagit slut. Jag hinner ju inte ens avverka hälften av det som jag vill få gjort på min mentala lista...
Det är väl bara att hänga med när livet dundrar på i hög hastighet, för något annat verkar man inte ha att säga till om.

Som om det inte finns tillräckligt med saker som man vill hinna  med inne så växer jobben till även utomhus så här års. Och vet ni vad som växer mer? Mitt grönsaksland!
Mitt livs första grönsaksland och det verkar finnas hopp! Vilken dag som helst nu ska potatisarna som fått stå i köksfönstret och förgro ner i jorden och tomatplantorna som växer så det knakar ska få lite ny jord i större krukor, men än så länge är det för kallt at ställa ut dem. Nätterna har på de här breddgraderna fortfarande en tendens att sjunka skrämmande nära minusstrecket. Jag behåller dem här inne i värmen i tryggt förvar ett tag till innan de ska få börja vänja sig vid klimatet ute, som då förhoppningsvis är lite mer stabilt och pålitligt.

För att njuta av allt det härliga som är ute kan man ju faktiskt plocka in lite av det. Häggen här håller på att blomma över så för att ta vara på det sista av de underbara blommorna med sin fantastiska doft tog jag in några av dem. Nu doftar det ljuvlig i hela vårt kök!

RABARBERTID

För ett litet tag sedan var det vitsippetid och nu håller den på att avlösas av rabarbertid.
Jag blev så glad när jag inventerade i min trädgård och hittade ett rabarberstånd. Nu kommer vårprimörerna och först ut är just rabarbern. När jag var barn gjordes det bara kräm på rabarber hemma och det kan jag erkänna att jag klarar mig utan. All heder till alla er som älskar rabarberkräm med mjölk men jag har några andra favoriter som jag föredrar. Rabarberpaj givetvis med en kall gräddig vaniljsås till. Mums! Sedan älskar jag att göra en smarrig rabarber-och vaniljmarmelad som man kan ha ståendes i kylen och njuta av under resten av året.
Men idag ska vi göra något annat än kräm, paj eller marmelad av våra rabarber, för idag bjuder jag på: 

Rabarbersoppa med iskall vaniljglass kolasnitt

400 g rabarber

8 dl vatten

1 dl vitt vin

1,5 dl socker

1 vaniljstång

1 kanelstång

1 tsk grenadine (drinktillbehör) eller några droppar röd karamellfärg

1 msk maizena

Kolasnitt

200 g smör

1,75 dl socker

0,5 dl sirap

2 tsk bakpulver

2 msk vaniljsocker

5 dl vetemjöl

Vaniljglass

1. Skala och skär rabarbern i mindre bitar. Lägg den i en kastrull tillsammans med vattnet, vinet, sockret och kanelstången. Dela vaniljstången på längden och skrapa ner fröna i kastrullen. Låt den urskrapade vaniljstången koka med.
2. Låt alltsammans koka i 15 minuter. Ta upp kanelstången och vaniljstången.
3. Mixa soppan med en stavmixer och sila den sedan ner i en ren kastrull. Rör ut maizenamjölet i lite vatten och rör ner i soppan. Låt koka upp så den får en simmigare konsistens. Tillsätt grenadine eller karamellfärg för en trevligare färg på rabarbersoppan. Låt svalna.
4. Blanda samtliga ingredienser till kolasnitten i en matberedare och hacka samman till en deg. Rulla ut till fyra längder och lägg dem på två plåtar med mellanrum. De flyter ut när man gräddar dem.
5. Grädda dem i 175° i 15 minuter. Skär dem på snedden med en kniv direkt när du tagit ut dem ur ugnen. De som inte går åt till soppan är goda att ha till kaffet, om det blir några över vill säga.
6. Servera soppan iskall med en kula vaniljglass.

FLYTTKORT

Nu har jag äntligen tagit tag i mitt skrivande av flyttkort och i helgen lades de på postlådan. Vi har ju visserligen bott här ett tag men det är en sån där sak som inte har gjort sig självt. Men nu kan jag bocka av det från listan med gott samvete. Den som känner mig vet att jag inte kan skicka iväg de där grälliga korten som man får av adressändring utan att ändra om dem lite. Den fick bli en lördagkväll med lite klipp och klistra men sedan blev de tack och lov lite mer personliga.

Vet ni vad! Salladen och rädisorna i mitt trädgårdsland hälsar och tackar för era böner för nu har de kikat upp! Rädisorna har ju vuxit flera millimeter sedan jag såg dem sticka upp sina små näsor igår. Men oj vad jag måste gallra. En hel påse på tre stackars rader kanske var lite överdrivet. Var alla verkligen tvugna att ta sig? Men det kanske är dumt att gnälla på det utan jag ska nog snarare vara tacksam.
I helgen kommer mitt väv + trädgårdsproffs på besök så då ska hon få berätta allt om hur jag ska göra med min grönsaksodling, när jag ska plantera om tomaterna och vad det är för något som är på väg upp i min perennrabatt. Vi har mycket att gå igenom på lördag. Vi ska ju dessutom bygga ihop min Öxabäck-vävstol i vävverkstaden som ikväll blev helt färdigt. Nu återstår bara städningen där inne sedan kan jag börja plocka in. Bäst att ha det färdigstädat tills hon kommer... 

TRÄDGÅRDSDAX

Det är inte bara inne som det krävs uppmärksamhet utan efter vintern så dök det plötsligt upp en trädgård också. Den här helgen har gräsmattan klippts för första gången och det är något speciellt med lukten av nyklippt gräs. Det och doften av ett ljummet sommarregn är saker som väcker minnen och känslor inom en.

Vad gör man då med en trädgård? Jag som de senaste 15 åren bott i en lägenhet mitt i stan där jag haft en och annan ledsen balkonglåda. De där balkonglådorna var alltid härligt prunkande de första två veckorna sedan fanns det alltid två scenarior som det alternerades imellan. Scenario ett innebar torka. Man vattnade och vattnade ihärdigt ända tills den dagen då man missade det och hela innehållet i balkonglådorna förvandlades till hö innan du ens hann blinka. 
Scenario två innebar översvämning. En balkonglåda går ju omöjligtvis att dränera hur mycket som helst utan rymmer endast det antal liter som nu går i denna lilla låda. Vi känner ju alla till den svenska sommaren och de floder av regn som kommer ner från ovan och då naturligtvis sjösatte innehållet i blomlådorna. Där i trivdes grodyngel och krokodiler bättre än pelargoner.

Nu ska jag alltså ta mig an en hel trädgård med fruktträd och allt... Jösses! Men jag misstänker att många är likadana som mig och går ut hårt så här på vårkanten när solen visar sina första förföriska strålar.
Jag har tagit mig an ett trädgårdsland. Det har gödslats, jordfrästs och såtts. Jag var lite ivrig med att så, så vi får väl se om mina stackars fröer klarade av den kyla som rått på sistonne. Hittills har jag petat ner morötter, sallad, palsternacka, dill, rädisor och luktärtor i landet. På förgroning i köksfönstret har jag två sorters potatis och tre tomatplantor. Dessutom ligger det en påse sättlök och väntar. Jag går ut hårt med en gång! Eftersom jag inte visat några större spår av gröna fingrar innan så kan vi väl hjälpas åt med att knäppa våra händer och be en liten bön för mina stackars fröer som ligger i jorden och funderar på vad de ska ta sig för. 

Den här helgen har jag dessutom fått ordning på min kryddträdgård. Den har fått gå i återvinningens tecken då jag satt mina kryddor i gamla konservburkar. För att spinna vidare på samma tema så passade jag även på att göra ett par ljuslyktor med hjälp av gamla burkar och en borrmaskin. De blev inte perfekta, men det är inte jag heller så de kommer att passa bra på min altan under skymmande sommarkvällar.

VITSIPPETID

Den är nästan över nu, den ljuvliga tiden med alla vitsippor. Som en vit böljande matta täcker de hagarna här omkring. Det är inte lång tid kvar för dem så det gäller att ta vara på den. Det är en speciell tid. Det är tiden efter en lång kall vinter när solens strålar börjar värma både oss och naturen och allt vaknar till liv. Visst känner man att man får en helt annan lust när vårsolen lyser, det blir ljust och det börjar dofta vår. Våren har visserligen kommit en bra bit och vissa dagar är det sommar i luften men man kan behöva påminna sig om hur fantastiskt det är.
Även om vi nu har haft det riktigt kallt ett tag  och det till och med har trillat ner lite snö från en till synes klarblå himmel. Min mamma sa alltid att "Aprillasnö är fåra'gö". Vad hon menade med det har jag egentligen ingen aning om, men jag tror att det är nått som kommer hemifrån hennes föräldrar och dessförinnan från bondepraktikan. April har ju redan passerat men den försvann så fort att snön kanske inte hann med så den kommer nu istället. Det fungerar säkert lika bra. Och vet ni vad som även är bra? Jag har en ursäkt att få svepa in mig i min pläd som jag visade förra gången.

Den här gången ska vi ta vara på det sista av vitsippetiden.
Den här mattan är ett bra tag sedan jag vävde men den är härlig ändå. Den fick mig att tänka på just vitsippor.