FASTERS SILVERSERVIS

För ungefär ett år sedan gick en av mina fastrar ur tiden. Det var en mycket speciell kvinna på många sätt. Inte förren hon hade fått sluta sina dagar insåg vi riktigt hur strävsamt hennes liv hade vairt. Det är märkligt med människor som man lever så pass nära men som ändå inte delar med sig något av sitt privatliv. Det var som att upptäcka en helt ny person när vi tog hand om hennes tillhörigheter.

En sak som jag saknar var att hon skrev kort. Jag tror nästan att hennes största utgift var porto. Det slog aldrig fel när man hade namnsdag eller födelsedag. Då låg det alltid ett litet kuvert i brevlådan med prydligt präntade bokstäver och en liten slant. Lägg därtill påskkort, julkort, midsommarhälsning och alla hjärtans dag. Det var trevligt att få de här små hälsningarna gjorda av en mänsklig hand. För hur ofta lyfter man egentligen på brevlådslocket och faktiskt hittar något handskrivet? Det händer inte ofta hemma hos oss. Trots att hon har varit borta i över ett år så väntar jag mit fortfarande att hitta ett namnsdagskort från henne.

När vi tog oss an hennes saker hittade jag en jättesöt silverservis som jag tog hand om och nu tyckte jag att det var synd att den bara stod utan att jag kunde titta på den. Nu har den fått en hedersplats i vårt vardagsrumsfönster.