Nu har jag krypit ut ur Anitas vävstuga. Det blev mer av ett träningsläger än en semestervecka. Det har varit intensiv vävning från morgon till kväll. Tisdag morgon drog vi på och fredagkvällen klippte vi ner. Jag har varit öm i hela kroppen av att kasa omkring på en hård pall med lite för skarpa kanter och trött i armarna av att sträcka sig från ena sidan till den andra. Om jag klagar? Nej, det var helt och hållet självvalt. Det var spännande att se om det över huvudtaget var möjligt att väva något så stort på så kort tid - och det gick. Jag hade faktiskt inte trott att det skulle gå fullt så smidigt. Riktigt lika smidigt hade det inte gått om jag inte haft så fantastisk service som jag hade. Klockan sju stod frukosten framdukad och sedan rullade dagen på med trevliga måltider. Vilken lyx att kunna gå till ett dukat bord.
Under dessa dagar har min värld inskränkt sig till vävstugan och matbordet. Det låter väl inte helt hälsosamt förstår jag men man får väl ha överseende under en begränsad tid.
Jag förstår att ni är nyfikna på hur resultatet blev och jag lovar er att i nästa inlägg ska jag visa den färdig och på plats. Det är några dagar sedan som jag kom hem men än har jag inte ens plockat ut den ur bilen. Tror att vi behövde komma ifrån varanda litegrann efter att ha levt en sådan intensiv tillvaro tillsammans. Men till veckan nu ska jag se till att få den färdig men efterarbete och sådant. Jag är ju faktiskt lite nyfiken själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar