SERVETTRINGAR

Inte en dag för tidigt!
Nu äntligen ska ni få se vad det blev av min lilla väv som jag vävde på altanen i somras samtidigt som jag njöt av solen och semestern.
Det är inte länge sedan som det var just semester och nu lurar redan advent bakom hörnet och om en månad kommer tomten.

Servettringarna som vävdes i somras är monterade och klara, och en del av dem är dessutom redan sålda.
Det är en liten sak som drar ögonen till sig. Till och med karlarna som annars håller sig på replängds avstånd brukar tycka att det är lite spännande när det är vävt med ståltråd.
Nu får vi hoppas att resten går åt på julmarknaden som närmar sig, men innan dess så ska den första adventshelgen firas. 

WILMAS MOBILFODRAL

Kommer ni ihåg det gröna mobilfodralet som jag gav bort i somras?! Jag berättade då att det i samma hushåll fanns en tämligen avundsjuk dotter. Nu behöver dottern inte längre vara avundsjuk för nu äntligen har hon också fått ett fodral till sin egen mobil. 

Givetvis var ju hennes tvunget att vara strået vassare än sin mammas så det fick bli ett med utbytbara blommor - och många blommor! Nu kan fodralet matchas till skorna, handväskan och hopprepet!
Det fanns tydliga instruktioner om att hon inte alls var lika förtjust i grönt som sin mamma så därför fick det här bli lila. Hoppas lila står högre i kurs! 

RESTGRYTLAPPAR

När min gästvävare klippt ner sin matta härom veckan så fanns det en stump varp kvar i vävstolen.
Vilken tur, för det var tomt på juliga grytlappar inför årets julmarknad.
Nu har jag i alla fall några röda, härliga grytlappar till försäljning den andre advent! Återkommer med dem när de är fållade och klara.
Nu är det fullt fokus på kommande julmarknad. Man vill ju gärna fylla på lagren lite. 

Men just nu är det förkylning som härjar så det går lite långsamt. Det börjar med en ond hals, fortsätter med tappad röst, går vidare till nysningar och rakt in i feberdimmorna. Väl ute ur feberdimmorna tar hostandet vid och i mitt fall brukar det hålla i sig länge och väl. Just nu befinner jag mig i fasen mellan feberdimmorna och hostningarna så snart är jag nog tillbaka på banan!
Man ska bara påminna sig själv om att lyssna lite på sin kropp...